Rapport från UX Open 2014

För några år sedan fanns det inga UX-konferenser i Stockholm alls. Nu finns det flera, vilket är helt fantastiskt.

UX Open, som hölls för tredje året i fredags, bygger mycket på deltagarmedverkan. Dels hålls korta blixttal på 10 min, dels är man med i gruppdiskussioner där deltagarna bestämmer ämne. I år var det också paneldebatter där alla fick delta. Väldans bra upplägg, för det kändes som att rummet var sprängfyllt av kompetens. Och man blir också mer på tårna av att inte bara sitta och lyssna på föreläsningar.

Daniel Anundi inledde med att prata om Service Recovery, den del av tjänstedesign som handlar om att hantera när någon går fel i tjänsteleveransen. Insatsen för att få en ny kund motsvarar insatsen för att behålla fem befintliga. Ändå glömmer man ofta bort att designa för de felsituationer som kan uppstå. Daniels exempel var ett hotell som förstörde en klänning i tvätten och inte bara kompenserade genom att betala för köpa nya kläder. De anlitade också en personal shopper och gav paret en oförglömlig upplevelse under ett restaurantbesök.

Man kan fundera på om den här hotellkedjan tjänar på att kompensera kunder på ett så här ambitiöst sätt. Enligt en studie i den här boken ska företagen sluta försöka överträffa folks förväntningar eftersom överträffade förväntningar inte leder till ökad lojalitet. Sant eller ej, hotellkedjan tjänade säkerligen på just den här kompensationen eftersom historien fått så stor spridning.

Sigrun Tallungs jobbade med användbarhet i polissystemet Pust. Hela Pust-Siebel-haveriet är ett bra exempel på vad som händer om man låter beslut kring teknisk plattform styra i alldeles för hög grad. Och om man låter fel personer besluta om teknisk plattform. Målet med föregångaren Pust-Java var att det skulle vara lätt att använda. Målet med Pust-Siebel var billig förvaltning. Men billigt blev det inte. Man räknar med att Pust-Siebel kostat ca 126 miljoner innan det lades ner.

Några kortisar:

  • Det pratades mycket om användarundersökningar av olika slag. Alla verkar tycka det är en självklar del av UX-arbetet. Bra!
  • Bästa konkreta tipset var att låta stakeholders spela användare och intervjua varandra inför användarintervjuer. På så sätt upptäcker de vilka (felaktiga) antaganden de gör om användarna. Genialt!
  • Kundundersökningar, målbilder och designprinciper. För att funka måste de repeteras, revideras och jobbas vidare med. Häng t.ex. upp på väggar där folk befinner sig eller repetera i början av varje möte.
  • Vi UX:are borde lägga mer tid på att kommunicera vårt jobb – och mindre på att leverera.

Riktigt bra konferens, tack till arrangörerna! Jag ser redan fram emot nästa år. Eller som Maryam skrev:

Jens Wedin tog en massa fantastiska foton. Kolla in.

Saker jag lärde mig på UX Open

Igår var jag på UX Open, Martin Christensens UX-konferens som hölls för andra året. I år bestod UX Open av 17 korta inspirerande föreläsningar på 10 minuter, följt av gruppdiskussioner. 10-minuters-formatet är perfekt tycker jag, man hinner aldrig tappa intresse eller zona ut och samtidigt får mängder av olika perspektiv på kort tid.

Jonas Söderström berättade om de designprinciper som den brittiska staten tagit fram och som översatts till svenska. Principerna kanske inte innebär så mycket nytt men jag tycker de är vettiga och välformulerade. Det kan ge tyngd att ha någon sorts auktoritet att peka på istället för att ta fram egna principer.

Begrepp och vad vi kallar oss är nästan en obligatorisk diskussion på sådana här tillställningar. Erik Westerdahl pratade om skillnaden mellan Service Designers och UX Designers och en av gruppdiskussionerna handlade om vad vi kallar oss. Det verkar som att de flesta av oss fortfarande ska ”kunna allt” snarare än att vi är specialiserade på ”ren” interaktionsdesign, informationsarkitektur eller användarundersökningar. Det är både bra och dåligt, förstås. Någon behöver har helhetsbilden. Men hur ska man kunna bli riktigt bra på något om man ska kunna allt? Anneli Olsen fick till roligaste tweeten apropå service design-diskussionen.

Linda Mattsson pratade om Daytonas sätt att göra användningstester hela tiden genom att bjuda in testpersoner en timme varannan vecka. På så sätt blir testerna verkligen gjorda. Bra idé tycker jag, man kan alltid testa mer och det är lätt att slösa för mycket energi på saker som att förbereda testerna och hitta testpersoner när man väl testar.

Quentin Cook pratade om Spotifys nya sätt att kommunicera designbeslut och undvika inkonsekventa gränssnitt. Designbeslut kommer alltid tas, av designers, utvecklare eller chefer. På större företag måste man hitta ett sätt att hantera kommunikationen, ofta med hjälp av en style guide. Problemet med style guides är att de är tungrodda och svåra att underhålla. När nya funktioner ska till som inte passar in måste style guides arbetas om och då måste också produkten jobbas om så det inte finns skillnader mellan produkt och style. Spotifys alternativ är ett antal övergripande designprinciper plus ett front end-ramverk med gränssnittskomponenter (typ Bootstrap) som alltid är synkroniserade med själva produkten.

Det fanns också gott om bra diskussioner, inspirerande historier och bilder på söta katter. UX Open är det bästa som hänt UX-communityt i Stockholm på länge. Tack Martin, bra jobbat!