Bli bättre på presentationer

Jag tycker det är läskigt att hålla presentationer, det är jag inte ensam om. Men det finns också få saker i jobbet som kan få en att känna sig kompetent och viktig som när man gör en bra presentation. Och så älskar jag hantverket, att bygga presentationer som får folk att förstå. Tyvärr har alldeles för många bara blivit liggande eftersom jag inte kommit över tröskeln att presentera.

I onsdags var jag på Mike Monteiros workshop Presenting Design Like Your Life Depends On It (Because It Will), i samband med From Business to Buttons. Vi fick öva på att presentera för varandra och lärde oss massor. Här kommer de viktigaste sakerna jag lärde mig:

Var ordentligt förberedd

Du som presenterar måste ha riktigt bra koll på materialet. Det kommer alltid hända oväntade saker under en presentation. Oväntade frågor kommer komma, oväntade personer dyker upp, någon vill att du hoppar över delar av materialet eller förklarar något på djupet. Ha inget manus, för då tvingas du kunna materialet riktigt bra och du får lättare att hantera det oväntade. Utan manus blir det också lättare att presentera på ett engagerande sätt.

Var öppen för att oväntade frågor och diskussioner kommer upp. Men försök se till att rätt frågor dyker upp genom att inleda presentationen med att berätta varför alla är här, vilken roll folk har och vilken typ av frågor du vill få.

Känn till folks drivkrafter

Alla som deltar har ett mål, ibland kan målet vara att bara komma därifrån. Ett sätt att både göra bättre presentationer och hantera oväntade situationer (som att någon håller en 20-minuters monolog om något du tycker är irrelevant) är att förstå de olika agendor folk har. Som presentatör eller workshopledare är det lätt att skaffa sig en drömbild av vilka diskussioner som kommer komma upp. Den drömbilden bygger på din agenda, ditt perspektiv, designperspektivet. Men om du presenterar för icke-designers kommer åhörarna naturligtvis ha andra perspektiv och andra agendor.

Använd användarcentrerade designmetoder. Analysera målgruppen, deras drivkrafter och designa presentationen för dem, inte för dig själv. Ibland krävs det att du intervjuar deltagarna inför en presentation.

Workshopen i onsdags fokuserade på att presentera design för beslutsfattare/kunder. I den situationen vill de som lyssnar känna sig trygga i att du har gjort ett bra jobb, att allt är genomtänkt och att din design kommer göra företaget framgångsrikt. Det handlar inte om att gå igenom varje liten designdetalj del för del. Det handlar om att sälja – både designen och dig själv som experten som har gjort ett fantastiskt jobb.

Ta kontroll över rummet

Kroppsspråk och röstläge spelar roll. Stå alltid upp när du presenterar. Visa att du är i fokus genom att gestikulera och tala tydligt. Men du behöver inte försöka vara någon annan. Var dig själv, men dig själv när du är som mest engagerad. Om du visar att du brinner för det du pratar om så smittar det av sig.

Det är svårt att bryta sådana här mönster. Jag tror det handlar mycket om att öva, och få feedback.

Be om feedback

Den viktigaste saken i en process är att den förbättras kontinuerligt. Det gäller också ditt sätt att presentera. Tyvärr är det sällan man får någon annan typ av feedback än en klapp på axeln. Riktig feedback kommer inte av sig självt, den måste du be om.

Sammanfattning

För att sammanfatta ska jag bli bättre på att:

  • Vara förberedd och skippa manus
  • Tänka på åhörarna och deras drivkrafter inför en presentation
  • Vara medveten om hur jag presenterar och öva oftare
  • Be om feedback

Tips

Mike Monteiros 13 Ways Designers Screw Up Client Presentations som artikel på medium, som video från From Business to Buttons

Mikes podcast Let’s Make Mistakes

 

Rapport från UX Open 2014

För några år sedan fanns det inga UX-konferenser i Stockholm alls. Nu finns det flera, vilket är helt fantastiskt.

UX Open, som hölls för tredje året i fredags, bygger mycket på deltagarmedverkan. Dels hålls korta blixttal på 10 min, dels är man med i gruppdiskussioner där deltagarna bestämmer ämne. I år var det också paneldebatter där alla fick delta. Väldans bra upplägg, för det kändes som att rummet var sprängfyllt av kompetens. Och man blir också mer på tårna av att inte bara sitta och lyssna på föreläsningar.

Daniel Anundi inledde med att prata om Service Recovery, den del av tjänstedesign som handlar om att hantera när någon går fel i tjänsteleveransen. Insatsen för att få en ny kund motsvarar insatsen för att behålla fem befintliga. Ändå glömmer man ofta bort att designa för de felsituationer som kan uppstå. Daniels exempel var ett hotell som förstörde en klänning i tvätten och inte bara kompenserade genom att betala för köpa nya kläder. De anlitade också en personal shopper och gav paret en oförglömlig upplevelse under ett restaurantbesök.

Man kan fundera på om den här hotellkedjan tjänar på att kompensera kunder på ett så här ambitiöst sätt. Enligt en studie i den här boken ska företagen sluta försöka överträffa folks förväntningar eftersom överträffade förväntningar inte leder till ökad lojalitet. Sant eller ej, hotellkedjan tjänade säkerligen på just den här kompensationen eftersom historien fått så stor spridning.

Sigrun Tallungs jobbade med användbarhet i polissystemet Pust. Hela Pust-Siebel-haveriet är ett bra exempel på vad som händer om man låter beslut kring teknisk plattform styra i alldeles för hög grad. Och om man låter fel personer besluta om teknisk plattform. Målet med föregångaren Pust-Java var att det skulle vara lätt att använda. Målet med Pust-Siebel var billig förvaltning. Men billigt blev det inte. Man räknar med att Pust-Siebel kostat ca 126 miljoner innan det lades ner.

Några kortisar:

  • Det pratades mycket om användarundersökningar av olika slag. Alla verkar tycka det är en självklar del av UX-arbetet. Bra!
  • Bästa konkreta tipset var att låta stakeholders spela användare och intervjua varandra inför användarintervjuer. På så sätt upptäcker de vilka (felaktiga) antaganden de gör om användarna. Genialt!
  • Kundundersökningar, målbilder och designprinciper. För att funka måste de repeteras, revideras och jobbas vidare med. Häng t.ex. upp på väggar där folk befinner sig eller repetera i början av varje möte.
  • Vi UX:are borde lägga mer tid på att kommunicera vårt jobb – och mindre på att leverera.

Riktigt bra konferens, tack till arrangörerna! Jag ser redan fram emot nästa år. Eller som Maryam skrev:

Jens Wedin tog en massa fantastiska foton. Kolla in.

Saker jag lärde mig på UX Open

Igår var jag på UX Open, Martin Christensens UX-konferens som hölls för andra året. I år bestod UX Open av 17 korta inspirerande föreläsningar på 10 minuter, följt av gruppdiskussioner. 10-minuters-formatet är perfekt tycker jag, man hinner aldrig tappa intresse eller zona ut och samtidigt får mängder av olika perspektiv på kort tid.

Jonas Söderström berättade om de designprinciper som den brittiska staten tagit fram och som översatts till svenska. Principerna kanske inte innebär så mycket nytt men jag tycker de är vettiga och välformulerade. Det kan ge tyngd att ha någon sorts auktoritet att peka på istället för att ta fram egna principer.

Begrepp och vad vi kallar oss är nästan en obligatorisk diskussion på sådana här tillställningar. Erik Westerdahl pratade om skillnaden mellan Service Designers och UX Designers och en av gruppdiskussionerna handlade om vad vi kallar oss. Det verkar som att de flesta av oss fortfarande ska ”kunna allt” snarare än att vi är specialiserade på ”ren” interaktionsdesign, informationsarkitektur eller användarundersökningar. Det är både bra och dåligt, förstås. Någon behöver har helhetsbilden. Men hur ska man kunna bli riktigt bra på något om man ska kunna allt? Anneli Olsen fick till roligaste tweeten apropå service design-diskussionen.

Linda Mattsson pratade om Daytonas sätt att göra användningstester hela tiden genom att bjuda in testpersoner en timme varannan vecka. På så sätt blir testerna verkligen gjorda. Bra idé tycker jag, man kan alltid testa mer och det är lätt att slösa för mycket energi på saker som att förbereda testerna och hitta testpersoner när man väl testar.

Quentin Cook pratade om Spotifys nya sätt att kommunicera designbeslut och undvika inkonsekventa gränssnitt. Designbeslut kommer alltid tas, av designers, utvecklare eller chefer. På större företag måste man hitta ett sätt att hantera kommunikationen, ofta med hjälp av en style guide. Problemet med style guides är att de är tungrodda och svåra att underhålla. När nya funktioner ska till som inte passar in måste style guides arbetas om och då måste också produkten jobbas om så det inte finns skillnader mellan produkt och style. Spotifys alternativ är ett antal övergripande designprinciper plus ett front end-ramverk med gränssnittskomponenter (typ Bootstrap) som alltid är synkroniserade med själva produkten.

Det fanns också gott om bra diskussioner, inspirerande historier och bilder på söta katter. UX Open är det bästa som hänt UX-communityt i Stockholm på länge. Tack Martin, bra jobbat!