Principer för hur jag vill jobba

En grej som är häftig med att jobba med UX/tjänstedesign är att ens arbetssätt hela tiden förbättras. Böcker och artiklar i alla ära, man kan lära sig en hel del av att läsa om häftiga och moderna buzzwords som Agile, Lean och Design thinking. Men inget går upp mot att göra jobbet, gå på nitar och göra det lite bättre nästa gång.

Så här kommer mina ”principer” för hur jag vill jobba. Lite pretto kanske men det får man leva med. Och situation spelar faktiskt ingen roll. De här principerna tror jag på oavsett om jag ska göra en superstrategisk förstudie för en stor myndighet eller en snabb expertutvärdering för en liten startup.

Vara transparent

Visa vad jag gör och uppmuntra andra att visa vad de gör. När saker (t.ex. design) blir synligt så uppstår informell kommunikation mellan människor, typ ”Aha! Ni jobbar också med den grejen, då borde vi ses och samarbeta”.

En annan sak som händer är att man blir granskad och ifrågasatt från nya håll. Man behöver ha stenkoll på designbeslut som tas för att kunna förklara för andra, och behöver kommunicera så alla (även folk utanför teamet) förstår. Man tvingas skärpa sig och bli lite proffsigare, helt enkelt.

Exempel

  • Lägga upp saker man gjort på slack, confluence, intranät och andra platser där folk kan se
  • Sätta upp visualiseringar på väggarna
  • Bjuda in till öppna regelbundna demos
  • Visa vad man planerar att jobba med, t.ex. lägga upp designaktiviteter i teamets backlog eller berätta på dagliga standups

Visualisera

Kommunikation är viktigt och visuella saker är lättare att ta till sig än text. UX- och UI-designers jobbar fortfarande mycket med wireframes. Sådana kan absolut vara bra men jag försöker ofta tänka ”hur kan jag kommunicera det här utan wireframes?”. Helt enkelt eftersom diskussionen jag vill ha sällan handlar om ”sidor”, ”vyer” eller ”komponenter”. Om jag använder olika sätt att visualisera blir det lättare för folk att förstå och det blir bättre diskussioner.

Exempel – några visualiseringssätt jag gillar

  • Effektkarta – visualisera vad organisationen vill, vad användaren vill och hur lösningen ska vara
  • User story map – visualisera hur en användare använder en tjänst steg-för-steg och vilka features som kan levereras steg-för-steg
  • Service blueprint/kundresa – visualisera vad användaren gör och hur användaren interagerar med olika tjänster, kanaloberoende
  • Spontanrita boxar och pilar på en whiteboard

Göra och förbättra, förbättra, förbättra

Det mest effektiva är oftast att sätta igång, ta fram något under hyfsat kort tid och förbättra det om och om igen. Det är annars lätt att hamna i analysis paralysis, speciellt för analytiska personer som jag själv.

Det gäller till exempel design. Tänka kommer alltid före göra. Vi behöver lägga tid på att förstå problemet och användarna innan vi kan göra design. Men vi får inte vara rädda för att släppa sargen, sluta analysera och börja trolla. Det blir lite skevt och lite fel till en början men det blir mer effektivt jämfört med om vi har en lång analysfas innan vi börjar ta fram något konkret. Det beror på flera saker. Vi tvingas involvera alla kompetenser, till exempel utvecklare, tidigt. Vi har något att visa upp för andra tidigt, vilket öppnar för tidig feedback från olika håll. Vi kan testa designen på användare tidigt via prototyper. Och vi kan till och med släppa en tidig version av tjänsten och få riktig feedback och data från riktig användning med riktiga användare. Det är oslagbart! Men det är förstås inte värt något om vi inte är öppna för att faktiskt göra (omfattande) förändringar när vi lär oss nya saker.

Exempel på saker att förbättra kontinuerligt

  • Tjänster och produkter – via prototyper eller tidiga releaser kombinerat med användningstester, dataanalys, enkäter
  • Kunskap om användare och kunders behov – via djupintervjuer, observationer
  • Hur teamet jobbar – via team-retrospektiv
  • Hur jag själv jobbar – via reflektion, skriva blogginlägg, bli coachad/coacha

Ha tydliga mål

Det är mycket svårt att göra rätt om man inte vet målet med det man gör. Det gäller det mesta, från möten till team eller produkter. Mötesdeltagare behöver veta målet med ett möte för att kunna bidra till det. Utvecklingsteam behöver tydliga effektmål för att kunna prioritera och bygga rätt saker, vilket jag skrivit om här.

Exempel

  • Ta fram effektmål för projekt/tjänster/team tillsammans med beslutsfattare
  • Ha mål med möten/workshops

Jobba tillsammans, tvärfunktionellt

Den typen av design jag oftast jobbar med är komplex och kräver olika människors input för att bli bra. Om olika kompetenser som designers, utvecklare, jurister, affärsutvecklare och andra jobbar tillsammans får alla en gemensam bild av problemen som ska lösas. Det är mer effektivt än att alla ska sitta vid sina respektive skrivbord och jobba med sina delar. Dessutom är det utvecklade. Utvecklare lär sig om designperspektivet, designers om juridik och så vidare. Alla ska inte vara generalister, men alla ska vara riktigt duktiga på något och kunna tillräckligt för att förstå alla andra perspektiv. Det brukar kallas T-formade team.

aaeaaqaaaaaaaak4aaaajdlhnjrlmtblltuzzjmtngqwyy05nti0ltnizguwzdi2zjywzg

Exempel

  • Skissworkshops med olika kompetenser representerade
  • Låta olika personer var med och lyssna på användarintervjuer eller observera användningstester
  • Analysera användarintervjuer genom att gå igenom anteckningar och göra affinity mapping tillsammans

Bidra till att skapa trygghet

I olika studier, till exempel hos Google, har man kommit fram till att trygghet är det viktigaste för att ett team ska bli effektivt. Människor som känner varandra, vågar säga vad de vill, göra vad de vill och vågar misslyckas jobbar bättre tillsammans.

Det tar tid att bygga upp trygghet i ett team. Därför bör man satsa på att inte splittra eller byta ut teamet för ofta. När jag spelar Dungeons and Dragons pratar vi ofta om att ”Never split the party”. Det slutar alltid med TPK.

Exempel på saker som bidrar till trygghet, mys och lära-känna

  • Vara transparent med vad man jobbar med och hur man jobbar
  • Berätta om sina misslyckanden
  • Erkänna när man inte vet något
  • Ge och ta emot feedback på ett snyggt sätt
  • Ge beröm och peppa
  • Lunchdejta folk

Tips

Det var nyttigt att skriva den här bloggposten! Jag tror alla skulle dra nytta av att formulera för sig själva hur de vill jobba.

Annonser

Service blueprint – en inkörsport till tjänstedesign

På senaste tiden har jag jobbat med Service blueprint. En blueprint är kort och gott en visualisering av vad en användare/kund gör steg-för-steg (som en kundresa, alltså). Men man lägger också till vad organisationen gör för att stödja kunden i en och samma piffiga visualisering.

Service blueprint exempel

Här har jag gjort ett (säkert inte helt korrekt) exempel på hur en blueprint skulle kunna se ut för att skaffa ett nytt pass hos Polisen. Den utgår från kundens aktiviteter, sedan har jag lagt till vilka tjänster, system, personer och annat som användaren interagerar med. Både sådant som syns (på scenen) och sådant som inte syns (bakom scenen).

En inkörsport till tjänstedesign

Service blueprints har kallats ”a gateway drug to service design” eftersom folk som är lite mer tekniskt eller processorienterade snabbt kan förstå nyttan. Det här är något jag upplevt själv. Det tog inte lång tid innan vår blueprint fick spridning även hos folk som inte varit med i jobbet eller fått den presenterad. Jag blev extra glad när någon frågade om hen kunde få den i Visio-format för att kunna använda den som mall och göra en egen.

Gemensam förståelse

Jag älskar visualiseringar som kan hjälpa folk att förstå och lösa problem tillsammans. Blueprinten är en bra modell när de som ska samarbeta sitter i olika projekt eller avdelningar som borde prata mer med varandra.

Man kanske till exempel har ett gäng som jobbar med bokningen till passexpeditionen och ett annat som jobbar med att förbättra hur handläggarna jobbar. Det är bra om båda gängen har koll på hur de system och människor som möter kund hänger ihop, hur kunden beter sig och vilka problem kunder och handläggare har. Så de kan jobba mot samma mål och göra det som är bäst för användaren totalt, inte bara för sin lilla del i upplevelsen. Tjänstedesign, alltså.

Lager på lager på lager

Mitt exempel har ”bara” tre lager. En fin grej med blueprinten är att man kan lägga på flera lager av information. Man kan lägga på hur många lager som helst!

I den blueprint jag jobbat med i verkligheten hade jag med kundens problem och möjligheter, plus anställdas problem och möjligheter. Man kan också dela upp interaktionerna i anställda och system. Man kan bryta ner system i sina beståndsdelar och visa vilken data som flödar hit och dit. Man kan visa vilka avdelningar som jobbar med vad. Man kan visualisera hur användaren mår i olika steg.

Men om man vill göra något som folk ska förstå (och det vill man!) får det förstås inte bli för mycket.

Det är inte raketforskning

Tjänstedesign ses ibland som något stort och tungt. Många intervjuer, långa analysfaser och mycket förankring. Jag tror det beror på att man ofta vill ta stora grepp, man vill att kundresor och blueprints ska användas för att styra total prioritering. Det är ju bra. Men det finns också värde i att använda tjänstedesignmetoder i det lilla, bara för att få folk att snacka lite mer med varandra och förstå lite bättre.

Blueprints ska, liksom andra modeller av hur användare beter sig, bygga på kunskap och inte bara gissningar. Men det betyder inte att det behöver ta lång tid eller vara svårt. Det finns ofta en massa kunskap (och olika perspektiv) hos kollegor. Och om man kan lite intervjuteknik och hittar smarta sätt att analysera anteckningar tar det inte mer än några dagar att intervjua några kunder och analysera.

Tack till grymma kollegorna Sanna, Peter och Eric som bidrog till det här!

Mer om Service blueprint

Adaptive Paths Guide to Service Blueprinting

Effektkarta och User story map – två modeller för prioritering

Jag älskar modeller. En bra och tydlig modell kan göra kommunikationen i ett projekt så mycket lättare.

Effektkartan är en modell jag jobbat mycket med. Den har hjälpt mig (och andra) att kommunicera och nå delad förståelse. Den har också hjälpt mig i prioritering av lösningar. En annan modell som jag lärt mig på allvar på senare tid (genom att läsa den briljanta boken User Story Mapping av Jeff Patton) är User story map. En Story map kan också underlätta delad förståelse och prioritering. Men på lite andra sätt.

Delad förståelse

Hur håller vi reda på vad som ska utvecklas och ser samtidigt till att alla i teamet vet vad som ska göras? Att mommunicera via många och långa dokument fungerar inte, det vet vi. Teammedlemmarna måste prata med varandra. Men om tjänsten är komplex, vilket den ofta är, behövs det någon form av dokument att kommunicera kring. User stories är ett vanligt sätt, men en User story i en vanlig backlog har ett problem. Den saknar kontext. Hur passar den här storyn in i helheten? Alltså, vilka andra stories hänger den ihop med, och vilka användarbehov löser den? Effektkartor och Story maps är modeller som ger en bättre helhetsbild av vad som ska göras.

Det är viktigt att tänka på att varken Effektkartor eller Story maps (eller andra modeller för den delen) är kompletta kravdokument. De är stöd för konversationer mellan människor. Det innebär att de aldrig kommer innehålla alla detaljer. Du kommer aldrig kunna maila modellen till någon utomstående och förvänta dig att den ska fatta. Du, eller någon annan som varit med om att bygga modellen, måste förklara med hjälp av modellen. Jeff Patton liknar det vid ett semesterfoto. Om du ger någon en av dina foton från en resa kommer den aldrig förstå var bilden är tagen, vad som hände före och efter. Men det blir lättare för dig att förklara om du har ett foto att visa.

Prioritering

Att jobba mot en stor ”big bang”-release av sin tjänst är inget vidare. Tidiga releaser mot riktiga användare är bra på flera sätt. Dels kan vi lära oss om hur tjänsten den möter användarnas behov innan den är klar (vilket boken Lean UX av Jeff Gothelf handlar om). Dels tar pengarna ändå alltid slut innan man hunnit utveckla allt man vill, så det är lika bra att från början öva på att leverera något begränsat.

Men för att kunna släppa något innan hela tjänsten är helt klar måste man prioritera vad som ska släppas. Då krävs koll på helheten. Vilka användarbehov är viktigast? Hur hänger olika stories ihop? Vi vill ju släppa något som är tillräckligt komplett för att användarna ska kunna (och vilja) använda tjänsten.

Effektkartan

Grundidén med effektkartan är att åskådliggöra kopplingen mellan en lösning och verksamhetsnytta. Modellen har tre nivåer:
  • Effekt – vilken nytta ska tjänsten göra för verksamheten? Halvdåligt exempel från kattmatsbranschen: ”Fler som köper kattmat hemifrån”.
  • Användning (beteenden och användningsmål) – hur beter sig människor som påverkas av tjänsten, och vilka mål har de? Beteenden och användningsmål ska förstås bygga på vad man vet om användarna – inte bara vad man tror. Prioritering sker också på denna nivå. Vi kan till exempel göra lite user research och komma fram till att vi har en beteendegrupp ”Finsmakaren” som vill uppleva exklusivitet och gärna får detaljer som kattmatens smak och näringsinnehåll. En annan grupp ”Budgetkatten” vill bara betala så lite som möjligt. Vi väljer att prioritera ”Finsmakaren” eftersom vi tror den gruppen tilltalas mer av vår ganska dyra och fina kattmat.
  • Lösning – vad ska utvecklas för att stödja användningen? Lösningar formuleras på en från början hög nivå (till exempel ”tydligt hur näringsinnehåll skiljer sig mellan produkter” eller ”design som upplevs som exklusiv”) och kopplas till de användningsmål de tillgodoser. En fin princip är att lösningarna ska formuleras som egenskaper som går att mäta. Upplevs designen som exklusiv? Det kan vi ju ta reda på genom att fråga användarna. Om den gör det så kommer vi antagligen lyckas locka ”Finsmakaren” att köpa kattmat och – tada! – nytta för kattmatsbutiken som tjänar deg!

Effektkartan kan hjälpa oss att konversera om nytta och prioritera de lösningar som leder till maximal nytta för verksamhet och användare. Att lösningarna är på en hög nivå gör att modellen går snabbt att förklara utan att gå in alltför mycket på detaljer. En bra modell att använda för att beskriva tjänsten för någon oinsatt eller intressenter utanför teamet (till exempel ledningsgruppen).

User story map

Story maps gör det lättare att jobba med User stories i projekt genom att strukturera upp dem istället för att bara lägga dem i en rad (klassisk ”platt” backlog, alltså).

Kartan beskriver vad användaren gör steg-för-steg. Om vi tar en e-handel för kattmat skulle stegen kunna vara ”Hitta kattmat”, ”Köpa”, ”Betala”, ”Få leverans”, ”Mata katt”. Under varje steg finns sedan saker som ska utvecklas (User stories) av olika prioritet.

För att tjänsten ska fungera för användaren måste varje steg fungera, det duger inte att släppa tjänsten utan att ha med steget ”Få leverans” – det skulle användarna aldrig acceptera. Men av de User stories som hör till varje steg är inte alla kritiska. Till exempel behövs SMS-avisering av leveranser inte i en första version av tjänsten. User storyn ”Få SMS-avisering inför leverans” kommer vara lägre prioriterad än t.ex. ”Få kvitto på leverans”. Det här hjälper oss att välja vad som behöver utvecklas för en tidig release av tjänsten som ändå upplevs som komplett.

En Story map ger en helhetsbild av hur tjänsten fungerar utifrån vad användaren gör steg-för-steg. Det gör det lättare att kommunicera då de User stories vi jobbar med i teamet får struktur och kontext på ett sätt som alla kan förstå. Det blir också mer fokus på användningen jämfört med en vanlig ”platt” backlog.

Effektkartor och User story maps i en härlig harmoni

Man kan förstås kombinera de här två modellerna eftersom de är bra på olika saker. Effektkartor är bra för konversationer om nytta och användning, inom teamet eller med intressenter utanför. Story maps är bra för konversationer om detaljer och i vilken ordning saker behöver levereras, inom teamet.

Nina Boljang höll ett bra blixttal om det här på senaste UX Open (2016). Nina pratade bland annat om att prioritering utifrån användares mål är det viktiga med effektkartan, men en Story map underlättar planering av releaser. Väger man in båda perspektiven får man en riktigt vettig total prioritering.

Lästips

Boken User Story Mapping borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar med digitala tjänster.

Handfast guide med exempel på User story map av Steve Rogalsky

Exempel på effektkarta från Huddinge kommun

Bra färsk artikelserie om Effektkartläggning av skaparen Ingrid Domingues:

 

Förstå varandra – bli effektivare

Nu i sommartider blir det lite peace love and understanding här, av typen som man kan lära sig om i managementböcker som heter saker som ”How to Become Successful in 4 Simple Steps”.

Vi börjar med ett citat av världens kanske mest citerade människa, Martin Luther King, Jr:

Peo­ple fail to get along because they fear each other, they fear each other because they don’t know each other; they don’t know each other because they have not com­mu­ni­cat­ed with each other.
Det är lätt att hamna i känslan av att någon i ens närhet är ignorant, dum eller ond. Känslan är ibland den reflexmässiga när någon tycker annorlunda, men förstås nästan alltid fel. Därför borde vi jobba mer på att förstå varandra och mindre på att bråka (peace!).

Visa känslor på en oljerigg

Jag lyssnade på en fin historia i podcasten Invisibilia (som är jättebra och handlar om hur människor fungerar). Den handlade om män som jobbade på en oljerigg. Det var en rätt farlig miljö och kulturen var klart macho. Man frågade inte frågor och visade inte känslor, jobbade på. När en arbetare dog i en olycka sörjde kollegorna i 15 minuter, jobbet fick inte stanna upp.

I ett försök att få upp effektiviteten anlitade man en ledarskapskonsult som använde rätt ovanliga metoder, med Shells mått mätt. Hennes mål var att få arbetarna att hantera sina rädslor och börja visa känslor. De fick berätta om sina liv för varandra och göra olika övningar i att visa sig sårbara och erkänna sina misstag och brister. Till exempel fick de i par svara på frågan ”Om du fick förändra en sak med mig – vad skulle det vara?”.

Det här blev en rätt omvälvande upplevelse för oljeriggsarbetarna. Det skapade en helt annat sätt att bete sig och samarbeta på arbetsplatsen. Ökad trygghet, mer kommunikation och känslor. Det gav också resultat. Mängden olyckor gick ner med 84 procent och produktiviteten ökade till rekordnivåer.

Vi är alla en färg (eller flera)

På mitt jobb gjorde vi en DISC-analys för ett tag sedan. Man svarar på en massa frågor och får en färg (röd, gul, grön eller blå) som visar ens jobbpersonlighet. Man fick också träna sig i att identifiera vilka färger andra är och lära sig lite om hur de tänker.

Även om jag kanske inte använder färgtänket så mycket har jag har blivit bättre på att tänka att folk kan ha andra perspektiv och andra mål. Det här är en skill som jag tror vi UX:are är rätt bra på generellt, eftersom vi jobbar med att förstå andra människor. Vi borde bara lära oss att använda den mer på kollegor och andra runt omkring oss.

Förstå hur korkade beslut tas

En grupp som väcker speciellt mycket irritation är de som tar ”korkade” beslut. På konferensen From Business to Buttons i våras pratade Simon Bennett om hur beslutsfattare tänker:

Hur kan vi vara mer som Buddha?

Jag kan rätt lite om buddhism men tänker att en Buddha aldrig blir irriterad på en medmänniska. För att bli mer som Buddha behöver vi förstå varandra genom att kommunicera på ett ärligt och öppet sätt. Berätta vad du är bra på, men erkänn också dina fel och brister. Då blir det blir lättare för andra att förstå ditt perspektiv när ni tycker olika.

Så här kommer det – How to Become Sucessful in 4 Simple Steps:

  1. Inför parterapi i dina agila team
  2. Maila alla kollegor på företaget och berätta varje gång du begår ett misstag
  3. Bjud en kollega på tårta och berätta om din livshistoria varje dag
  4. Gör en DISC-analys och klä dig helt i rött, gult, grönt eller blått

Om stegen känns svåra så kan du börja med att öva dig på att förstå andras perspektiv. Inför ett möte – vilka mål har deltagarna? Och när någon tycker annorlunda – varför tycker hen så?

Trygga grupper presterar bättre

När människor i en grupp vågar visa våra svagheter och brister, känner varandra och kommunicerar så blir vi mer trygga. Och det har visat sig att trygghet är en viktig faktor för att team ska prestera.

Google studerade 180 arbetsgrupper för att förstå vad som fick vissa team att prestera bättre än andra. Deras hypotes var att det handlade om kompetens och att få till den ultimata kombinationen av olika kompetenser. Men man hittade inget sådant samband. Förmågan att prestera hängde snarare ihop med mjuka faktorer, alltså hur teamet samarbetade. Och den allra viktigaste faktorn för att teamet skulle prestera var känslan av trygghet. Alltså om medlemmarna i teamet kunde riskera att ha fel utan att känna sig bortgjorda.

Jag tycker det här visar att vi borde satsa mer på gruppdynamik när vi skapar och jobbar i team. Speciellt om teamet ska jobba under en längre tid och läget är pressat, teamet ”måste” prestera. Det är förresten i de tillfällena vi ofta struntar i saker som kick-offer, fikor och after work. Det finns inte tid.

Bli bättre på presentationer

Jag tycker det är läskigt att hålla presentationer, det är jag inte ensam om. Men det finns också få saker i jobbet som kan få en att känna sig kompetent och viktig som när man gör en bra presentation. Och så älskar jag hantverket, att bygga presentationer som får folk att förstå. Tyvärr har alldeles för många bara blivit liggande eftersom jag inte kommit över tröskeln att presentera.

I onsdags var jag på Mike Monteiros workshop Presenting Design Like Your Life Depends On It (Because It Will), i samband med From Business to Buttons. Vi fick öva på att presentera för varandra och lärde oss massor. Här kommer de viktigaste sakerna jag lärde mig:

Var ordentligt förberedd

Du som presenterar måste ha riktigt bra koll på materialet. Det kommer alltid hända oväntade saker under en presentation. Oväntade frågor kommer komma, oväntade personer dyker upp, någon vill att du hoppar över delar av materialet eller förklarar något på djupet. Ha inget manus, för då tvingas du kunna materialet riktigt bra och du får lättare att hantera det oväntade. Utan manus blir det också lättare att presentera på ett engagerande sätt.

Var öppen för att oväntade frågor och diskussioner kommer upp. Men försök se till att rätt frågor dyker upp genom att inleda presentationen med att berätta varför alla är här, vilken roll folk har och vilken typ av frågor du vill få.

Känn till folks drivkrafter

Alla som deltar har ett mål, ibland kan målet vara att bara komma därifrån. Ett sätt att både göra bättre presentationer och hantera oväntade situationer (som att någon håller en 20-minuters monolog om något du tycker är irrelevant) är att förstå de olika agendor folk har. Som presentatör eller workshopledare är det lätt att skaffa sig en drömbild av vilka diskussioner som kommer komma upp. Den drömbilden bygger på din agenda, ditt perspektiv, designperspektivet. Men om du presenterar för icke-designers kommer åhörarna naturligtvis ha andra perspektiv och andra agendor.

Använd användarcentrerade designmetoder. Analysera målgruppen, deras drivkrafter och designa presentationen för dem, inte för dig själv. Ibland krävs det att du intervjuar deltagarna inför en presentation.

Workshopen i onsdags fokuserade på att presentera design för beslutsfattare/kunder. I den situationen vill de som lyssnar känna sig trygga i att du har gjort ett bra jobb, att allt är genomtänkt och att din design kommer göra företaget framgångsrikt. Det handlar inte om att gå igenom varje liten designdetalj del för del. Det handlar om att sälja – både designen och dig själv som experten som har gjort ett fantastiskt jobb.

Ta kontroll över rummet

Kroppsspråk och röstläge spelar roll. Stå alltid upp när du presenterar. Visa att du är i fokus genom att gestikulera och tala tydligt. Men du behöver inte försöka vara någon annan. Var dig själv, men dig själv när du är som mest engagerad. Om du visar att du brinner för det du pratar om så smittar det av sig.

Det är svårt att bryta sådana här mönster. Jag tror det handlar mycket om att öva, och få feedback.

Be om feedback

Den viktigaste saken i en process är att den förbättras kontinuerligt. Det gäller också ditt sätt att presentera. Tyvärr är det sällan man får någon annan typ av feedback än en klapp på axeln. Riktig feedback kommer inte av sig självt, den måste du be om.

Sammanfattning

För att sammanfatta ska jag bli bättre på att:

  • Vara förberedd och skippa manus
  • Tänka på åhörarna och deras drivkrafter inför en presentation
  • Vara medveten om hur jag presenterar och öva oftare
  • Be om feedback

Tips

Mike Monteiros 13 Ways Designers Screw Up Client Presentations som artikel på medium, som video från From Business to Buttons

Mikes podcast Let’s Make Mistakes

 

Effektmål för att styra teamet åt rätt håll

En viktig del av en bra designprocess är tydliga effektmål. Det finns ju alltid anledningar till att man väljer att sätta ihop ett team för att designa och utveckla något. Men det är tyvärr vanligt att beställare och beslutsfattare inte lyckas rama in varför på ett tydligt sätt. Varför vill vi plöja ner en massa pengar i att byta ut det där Intranätet – egentligen? Vad vill vi uppnå?

Med tydliga effektmål från början blir teamets jobb lättare:

  • Effektivare diskussioner. Vilka användarbeteenden är viktigast? Vilken designlösning är bäst? Utan mål blir det lätt att hamna i tyckanden. Med tydliga mål kan man ställa sig frågan ”vilket alternativ uppfyller målet bäst?”, vilket är ett effektivare sätt att lösa problem på än att tycka.
  • Beslutsfattare behöver inte detaljstyra. Chefer, styrgrupp och andra som ska ta ”större” affärsmässiga beslut behöver sätt att styra resultatet. Om de får besluta om effektmål och man kan visa kopplingen mellan designbesluten och effektmålen så får de den möjligheten, de får kontroll. Om de inte har möjlighet att styra på en högre nivå så finns risken att de börjar tycka till om detaljer.
HIPPO – Highest Paid Person’s Opinion
  • Fokus på nyttan. Det är vanligt att man startar ett projekt av tekniska skäl. Infrastrukturen är föråldrad, CMS:et supportas inte längre, Intranätet är byggt i ett obskyrt programspråk som utvecklarna inte förstår. Föråldrad teknik kan vara ett jätteproblem, men ett tekniklyftet är alltid ett medel för att uppnå något, inte ett mål i sig. Vi uppgraderar inte Intranätet bara för att det är kul med ny teknik utan för att till exempel få gladare, effektivare medarbetare och lägre förvaltningskostnader. Det är lätt att hamna i att teknikbeslut får styra, speciellt om många av projektmedlemmarna kommer från tekniksidan. Om teknikbesluten (och designbesluten) kan kopplas till effekter blir det lättare att ta rätt beslut – det vill säga de beslut som leder till mest nytta.

Det är inte helt lätt att definiera ”bra” effektmål. Alltså mål som kan styra teamet i rätt riktning, som teamet kan använda för att ta rätt beslut och lösa problem. Så hur ska man tänka? Så här tror jag:

  • Målen ska representera vad organisationen vill (till exempel ökad effektivitet hos medarbetarna) men man vill också att det ska ha en stark koppling till satsningen. Visst, ett Intranät kan bidra till att folk blir mer effektiva men medarbetarnas effektivitet beror ju också på så mycket annat. Till exempel arbetsledning och utformning av processer och rutiner. Bättre då att bli lite mer konkret och definiera hur Intranätet kan bidra till ökad effektivitet. Kanske genom ökad kommunikation mellan kollegor eller ökad kännedom om rutiner och processer.
  • Målen ska inte peka ut specifika lösningar, till exempel lättare att söka. Varför vill vi att det ska vara lättare att söka på Intranätet? Kanske för att det ska bli lättare att hitta, vilket kan bidra till ökad kännedomen om rutiner och processer. Sök är en lösning och det kan absolut finnas andra lösningar. Till exempel e-postnotifieringar när en rutin ändras.
  • Målen ska förstås också vara något som kan kopplas till nytta för organisationen, vilket oftast innebär en koppling till ökade intäkter eller minskade kostnader. Om det är få som idag använder Intranätet kan man frestas att sätta målet ökad användning. Men ökad användning i sig är inte något som kan kopplas till nyttan. Det kan ju till exempel bero på att det har blivit ännu svårare att hitta, man måste spendera mer tid på Intranätet för att komma åt de där rutinerna och processerna.
  • Det är också en klar fördel om målen är mätbara, så man vet när man har lyckats. När man måste sätta en siffra på målet blir det också mer konkret, till exempel 8 av 10 medarbetare har under en månad tagit del av någon rutin på Intranätet. När metoder för att mäta saknas får man förstås skapa sådana, till exempel genom förbättrad statistik eller enkätundersökningar.

Tips

Aligning UX Strategy with Business Goals på UXPA
Boken Impact Mapping
inUse:s kurs i effektstyrning

Skillnaden mellan tjänstedesign och UX design

På UX Open i höstas lyssnade jag på en föreläsning om vad som skiljer sig mellan en tjänstedesigner och en UX Designer. Jag blev förvirrad. Så jag ska försöka mig på en egen förklaring.

I ett projekt jag gjorde som konsult var jag ensam UX designer (eller ja, titeln hette Interaktionsdesigner). Det var ett nyutvecklingsprojekt och eftersom jag är van vid sådant körde jag direkt igång med att definiera effektmål och målgrupper, göra kundintervjuer, ta fram scenarios, koncept och designprinciper. Efter ett tag insåg jag, utan att någon sa något, att man inte hade förväntat sig att jag skulle ta den rollen. Man förväntade sig att jag snarare skulle jobba med gränssnittsdetaljer som huruvida OK-knappen ska ligga till vänster eller höger.

Jag tror projektet verkligen uppskattade att jag tog en större roll. Projektets kunskap om användarna var nämligen alldeles för liten. Och att jag kunde definiera ett övergripande koncept istället för att grotta ner mig i knapp-positioner gjorde att vi kunde se tjänsten som en helhet från början vilket underlättade planering och förankring.

UX design kan ske på olika nivåer, allt från en nitty-gritty pixelnivå till en strategisk nivå där man tar hänsyn till affärsmål, användarbeteenden och drivkrafter. För mig är den strategiska nivån i UX design fundamental. Det är snudd på omöjligt att göra ett bra jobb utan att på djupet förstå affären och användarnas beteenden, drivkrafter, problem och kontext (oberoende av lösning och ”kanaler”).

De som kallar sig tjänstedesigners betonar det här strategiska jobbet och får det ibland att låta som något unikt för tjänstedesign. Men utgångspunkten för en UX designer som jobbar strategiskt och en tjänstedesigner är, så vitt jag förstår, den samma. Förstå affären och användaren, oavsett lösning (digital eller inte). Ta fram koncept och utvärdera med användare.

En intressant skillnad är ”paketeringen” av tjänstedesign:

  • Tjänstedesigners pratar om kunder, inte användare. Kund är ett mer bekant begrepp för de flesta, speciellt höga beslutsfattare som är intresserade av affärsnytta. Det är ju kunderna man tjänar pengar på. Kund inkluderar också inaktiva kunder, som inte ”använder”. Men begreppet kund är också begränsande eftersom det inte inkluderar interna användare som ju också kan bidra till affärsnytta genom användning.
  • Tjänstedesigners jobbar alltid strategisk. UX design är som sagt ett väldigt brett begrepp som inte alltid betyder att man jobbar strategiskt (även om jag tycker att det borde göra det). Så när UX designern ofta är generalist och ska kunna ”allt” från affär till pixlar är tjänstedesignern specialiserad på de strategiska delarna.
  • Tjänstedesign är över huvud taget mer specifikt. Man vet vad man får. Man vet till och med vilken typ av leverabler man kan förvänta sig från en tjänstedesigner (upplevelsekartor).

När det kommer till designkoncept finns en viktig skillnad. Tjänstedesigners kan designa för alla typer av interaktioner, både digitala tjänster och icke-digitala möten som en reception eller ett kölappssystem. UX designern jobbar oftast bara med digitala koncept.

Gränsen mellan det fysiska och digitala suddas ut allt mer. Fysiska produkter blir allt mer digitala och det behövs människor som förstår båda världarna. Betyder det att ”strategiska” UX designers borde bli tjänstedesigners? Jag vet inte. Men jag vet att det är viktigt att vi både förstår vad andra gör och vår egen jobbtitel uppfattas. Annars hamnar vi i kommunikationsproblem. Därför har jag beställt den här boken om tjänstedesign. Hoppas den är bra. Och hoppas att diskussionen dyker upp igen på nästa UX Open den 24 oktober.

Lästips

Breaking up with the User in User Experience Strategy på UXMatters – Om en snarlik begreppsdiskussion på engelska, customer experience och user experience.

Adaptive Paths gratis e-bok Guide to Experience Mapping

Tjänstedesignbloggen – Transformator Designs blogg