Snabb och långsam förbättring

Som in-house UX:are finns det en fråga som återkommer hela tiden. Nämligen var gör jag mest nytta? – framför allt gällande förbättringar, inte nyutveckling. Jag hade en lunchdiskussion med en kollega om det här som fick mig att fundera lite extra.

Jag tänker att jag kan göra nytta för kund och affär på följande olika sätt:

Små, snabba förbättringar

Man kan göra snabba och mindre förbättringar utifrån vad jag kan om designprinciper, kognition och best practices. Typ se över ett formulär eller ett flöde som verkar dåligt. Testa resultatet på användare och bygga. Det bästa med den här typen av förändring är att den går snabbt och om utgångsläget är dåligt kan man få riktigt bra effekter. Lågt hängande frukt.

Men hur vet man var man ska börja? Man vill förstås prioritera sådant som är viktigast för kund och affär, och som dessutom innebär en minimal insats att förändra tekniskt. Gör en översyn. Vad vill affären? Var har användarna störst problem? Och hur ser de tekniska förutsättningarna ut? Ibland finns det saker som inte ens kräver kodlyft som ger stor nytta, till exempel ledtexter.

Konceptuella förbättringar

Större och mer konceptuella förbättringar, som ett helt nytt webbkoncept, kräver förstås större insatser och är ibland kostsamma. Men de kräver också mer i form av användarundersökningar. Dels för att man vill vara helt säker på att användarna kommer förstå det nya konceptet. Men också för att på en konceptuell nivå finns inga best practices, det handlar om att förstå målgruppens behov och designa för dem.

Om jag till exempel får i uppgift att förbättra kontaktformuläret på stockholm.se så kan jag komma på några saker direkt. Det är mycket att läsa och ta ställning till trots att det bara finns två fält, vilket antagligen gör formuläret svårt att ta sig igenom. Jag tror till exempel att många användare inte kommer läsa texten ”det du skickar till kommunen blir allmän handling”. Så om användaren verkligen måste förstå detta skulle jag hanterat det annorlunda. Om användaren inte måste förstå skulle jag flytta texten och göra den mindre framträdande.

Det går alltså att göra rätt mycket bara utifrån kunskap och erfarenhet. Jag behöver inte veta ett jota om användarna på stockholm.se för att kunna göra ordentliga förbättringar av ett sådant här formulär. Men om jag istället ska förbättra informationsarkitekturen eller startsidan eller förbättra hur hemsidan passar in i ett större sammanhang med Stockholms stads övriga tjänster så skulle det genast bli svårare. Nu måste jag veta vilka som besöker sidan och hur deras behov ser ut. Och det finns inga best practices för hur man gör en startsida för Sveriges huvudstads hemsida. Förstås.

Att veta vilka konceptuella förbättringar som är viktigast att göra är klurigare. Visst, webbanalys kan avslöja en hel del om hur väl ett koncept funkar. Men den säger till exempel inget om huruvida det finns användarbehov som tjänsten missar att tillfredsställa helt. Där måste man göra användarundersökningar för att förstå hur glappet ser ut mellan användarnas behov och tjänsterna som tillhandahålls.

Ibland kommer man till och med fram till att det finns nya målgrupper, som man inte visste om. Som när inUse hjälpte Hemnet att förbättra sin sajt. Man kom fram till att många användare bara är inne för att de är intresserade av inredning eller bara tycker om att titta på hur andra har det. Så idag finns en inspiration-flik för den här målgruppen, där Hemnet tjänar pengar på reklam.

Organisationsförbättringar

För ett tag sedan skrev jag om att bygga en mer användarcentrerad designkultur. Att förändra en organisations kultur och processer går ofta långsamt men är också kanske den mest långsiktiga nytta jag kan göra.

Här kan man också fråga sig var man ska börja. Högst upp, skulle jag säga. Även om organisationen inte är hierarkisk så lyssnar folk på chefer. Men man kan också börja gräva där man står, oavsett om man jobbar med småförbättringar eller konceptuella förbättringar. Inkludera kollegor i UX-aktiviteter som intervjuer och användningstester, visualisera och kommunicera vad man gör och varför.

Så vilket sätt att göra nytta på är bäst? Som vanligt beror det på. Men jag tänker att de här tre sätten kan komplettera varandra på ett fint sätt. Om man gör småförbättringar och levererar nytta snabbt så bygger man förtroende som leder till att man får jobba mer övergripande och konceptuellt. Och under tiden, hela tiden tänka på hur man kan sprida ringar på vattnet och förbättra organisationen.

Tips

The Modern UX Organization – föreläsning av Leah Buley om UX-mognad hos organisationer

Boken Subject to change – ett måste för alla

Building UX culture within an organization – av Chris McCann

Varför man ska ha ett in-house UX team

För någon månad sedan gick Adaptive Path ut med att de köpts upp av storbanken Capital One. Det här kan vara en del av en trend i USA och jag anar en trend även i Sverige. Företagen skaffar egna UX-team i högre grad, när man tidigare oftare förlitade sig helt på konsulter och byråer utifrån. Själv gick jag från konsult till in-house för något år sedan.

Det finns klart bra saker med att anlita konsulter och byråer. Man kan ta in en expert på ett specifikt område. Man slipper en jobbig anställningsprocess och kan snabbt sätta ihop ett ”dream team” med rätt kompetens utifrån vad som ska göras i ett projekt.

Så varför ska man som företag ha ett eget UX team?

Alltid jobba användarcentrerat, överallt

En UX designer som jobbar i flera år på samma ställe kommer lära sig att navigera i organisationen, ha stenkoll på alla satsningar som görs och få en god känsla för när något inte stämmer. Men framför allt kan man bygga upp ett arbetssätt som garanterar att allt som utvecklas på företaget tas fram enligt en användarcentrerad metod. Annars riskerar man att vissa satsningar görs utan att man alls involverar användare eller har UX kompetens. Det är trots allt rätt jobbigt att ta in konsulter och lätt att ”glömma bort” området UX där kompetensen är lite luddig och svårare att förstå än t.ex. projektledare eller testare.

Levandegöra insikter, principer och strategier

Kontinuiteten blir extra viktig när man jobbar övergripande eller strategiskt. Under min tid som konsult har jag sett en del styrdokument med fina namn som ”webbstrategi”, ”målbild” eller ”personas” som bara ligger och skräpar i ett hörn. Människors beteenden, förväntningar och problemområden förändras hela tiden. Så efter ett tag blir styrdokumenten inaktuella och glöms bort, oavsett hur välförankrade de var en gång i tiden. UX teamet kan se till att kunskapen om användarna alltid hålls aktuell och att styrande principer faktiskt används när nya tjänster tas fram. Oavsett om det är en konsult eller en anställd som gör jobbet.

Samma sak gäller interaktionsprinciper och UI guidelines. Om man jobbar med komplexa tjänster kan man spara mycket tid på att inte bara ta fram principer och guidelines inom ett specifikt projekt utan låta dem leva kvar när tjänsten vidareutvecklas i framtiden. Men de måste förstås hållas aktuella och jobbas med, annars dör dem snabbt.

Långsiktig förändring

We believe in delivery, not deliverables. Some people practice user-scented design, not user-centred design. They churn out documents – sitemaps, wireframes, specifications – but they’re not interested in what happens next. UX is a mindset, not a process – it lasts all the way until the site is live, and after.

Från boken Undercover User Experience Design.

Som konsult vill och ska man leverera. Och visst, det finns jättebra och ansvarsfulla konsulter som också vill förändra organisationer och leverera långsiktig nytta. Men som del av ett in-house UX team blir det extra viktigt att bygga något långsiktigt. Det kan som sagt gälla arbetssätt och strategier, men också organisationens förståelse för användarperspektivet. In-house UX teamet kommer vara mer intresserade av det långsiktiga eftersom de kommer påverkas på längre sikt. De har också, förstås, bättre möjligheter att jobba långsiktigt eftersom de jobbar kvar under en längre tid.

Adaptive Path-gängets bok Subject to Change handlar om långsiktig organisationsförändring – att bygga en användarcentrerad designkultur. Deras tanke om långsiktig nytta och vilja att ta UX design vidare gick till slut så långt att de blev uppköpta av Capital One. Så här skrev Jesse James Garrett i pressmeddelandet:

In many ways, this is exactly the kind of problem Adaptive Path was created to solve: helping a company with the resources, but more importantly the will, to reimagine its strategies, processes, and design solutions to create better experiences for millions of people. It’s a level of impact we’ve never had before, and we’re excited to be here at this moment.

Så om du är ett företag som vill fokusera på användarens behov och göra långsiktig nytta – skaffa ett eget UX team! (och ge teamet utrymme att göra ett bra jobb, men det är en annan historia)

Lästips

Soldiers & Hessians, Ronin & Ninja – jämförelse av att ha eget team vs. konsulter,  på boxesandarrows

The 3 Qs for Great Experience Design – om vad som utmärker framgångsrika UX team, på UIE

Bygga en användarcentrerad designkultur

Under tiden jag filade på det här postade Christopher McCann på EPiServer den här texten på samma ämne. Jag tyckte den var bra, så läs gärna den också 🙂

Som UX designer brottas man ofta med att förändra en organisations designkultur till att bli mer användarcentrerad. Att ta med användarna mer i processen, basera beslut på vad man vet om användarna, öka kunskapen om användarnas behov och kommunicera utifrån ett användarperspektiv. Det kan vara svårt.

Process

Alla UX designers har nog en bild av hur den ultimata processen ser ut. Men alla som försökt jobba enligt sin ”drömprocess” vet att det är svårt. Vi är alltid begränsade till trista saker som budget och tid.

Jag tror man ska vara tuff, följa drömprocessen men banta ned den. Göra alla moment. Om det inte finns tid eller budget så kompromissa inte genom att ta bort moment. Gör momenten kortare, enklare, snabbare. En djupintervju med en kompis mamma är bättre än ingen alls. Ett användningstest med en kollega är bättre än inget alls. Om man gör alla moment så kommer folk runt omkring börja förstå processen, även om det kan kännas futtigt och löjligt ibland.

Inkludera andra i processen så mycket det bara går. Det är energikrävande och tar tid men folk som jobbar tillsammans förstår varandra så mycket bättre. Att ensam få till en förändring är snudd på omöjligt. Man måste skaffa sig allierade och då gäller det att få folk att förstå, på riktigt. Speciellt beslutsfattare vill man ha som allierade. Om en beslutsfattare högre upp fattar så kan det få riktigt bra ringar på vattnet.

Beslutsfattande

Beslut om vad som ska utvecklas och när sker oftast i flera nivåer. Någon i ledningsgruppen kanske beslutar om att en tjänst ens ska börja utvecklas. Mindre beslut kring utformning tas oftast längre led, t.ex. av en utvecklare eller UX designer.

Det är vanligt att designbeslut bygger på magkänsla eller personliga tyckanden. Eller i alldeles för hög grad utgår ifrån tekniska förutsättningar. För att besluten på alla nivåer ska bli mer användarcentrerade och leda till tjänster som folk faktiskt gillar måste man förstås jobba användarcentrerat på alla nivåer. För att det ska hända måste man sprida kunskapen om användarcenterad design i alla led. Och för att det i sin tur ska hända måste folk förstå värdet.

I en liten eller platt organisation tror jag helt enkelt olika kompetenser ska börja jobba tillsammans så man förstår varandra bättre. En utvecklare/arkitekt och en UX:are kanske ska vara aktiv i ledningsgruppen. Eller ledningen kanske ska besöka projekten regelbundet och vara med på användarundersökningar.

När detta inte går får man missionera. Att få utvecklare att förstå är oftast enkelt, speciellt om man jobbar agilt, eftersom man har ett tight samarbete. För beslutsfattare ”högre upp” kan man försöka dra paralleller mellan användarcentrerad design och nytta. Jag har ibland använt effektkartan, som jag skrivit en massa om. Den kan funka bra för att visa kopplingen mellan affärsnytta, kunskap om användare och designbeslut på ett tydligt sätt.

Konkreta goda exempel och framgångssagor kan också funka bra. Men det är viktigt att fokusera på varför man jobbar som man gör och hela tiden relatera till nyttan så den som lyssnar inte får känslan av att man bara gör en massa onödigt extrajobb.

Lästips

Boken Subject To Change av Merholz och Wilkens handlar om precis det här och är svinbra

Applied UX Strategy Part 1: Maturity Models på UXMatters handlar om UX-mognad i organisationer

Mapping Business Value to UX på UXMatters handlar om att mappa UX till affärsnytta