Effektkarta och User story map – två modeller för prioritering

Jag älskar modeller. En bra och tydlig modell kan göra kommunikationen i ett projekt så mycket lättare.

Effektkartan är en modell jag jobbat mycket med. Den har hjälpt mig (och andra) att kommunicera och nå delad förståelse. Den har också hjälpt mig i prioritering av lösningar. En annan modell som jag lärt mig på allvar på senare tid (genom att läsa den briljanta boken User Story Mapping av Jeff Patton) är User story map. En Story map kan också underlätta delad förståelse och prioritering. Men på lite andra sätt.

Delad förståelse

Hur håller vi reda på vad som ska utvecklas och ser samtidigt till att alla i teamet vet vad som ska göras? Att mommunicera via många och långa dokument fungerar inte, det vet vi. Teammedlemmarna måste prata med varandra. Men om tjänsten är komplex, vilket den ofta är, behövs det någon form av dokument att kommunicera kring. User stories är ett vanligt sätt, men en User story i en vanlig backlog har ett problem. Den saknar kontext. Hur passar den här storyn in i helheten? Alltså, vilka andra stories hänger den ihop med, och vilka användarbehov löser den? Effektkartor och Story maps är modeller som ger en bättre helhetsbild av vad som ska göras.

Det är viktigt att tänka på att varken Effektkartor eller Story maps (eller andra modeller för den delen) är kompletta kravdokument. De är stöd för konversationer mellan människor. Det innebär att de aldrig kommer innehålla alla detaljer. Du kommer aldrig kunna maila modellen till någon utomstående och förvänta dig att den ska fatta. Du, eller någon annan som varit med om att bygga modellen, måste förklara med hjälp av modellen. Jeff Patton liknar det vid ett semesterfoto. Om du ger någon en av dina foton från en resa kommer den aldrig förstå var bilden är tagen, vad som hände före och efter. Men det blir lättare för dig att förklara om du har ett foto att visa.

Prioritering

Att jobba mot en stor ”big bang”-release av sin tjänst är inget vidare. Tidiga releaser mot riktiga användare är bra på flera sätt. Dels kan vi lära oss om hur tjänsten den möter användarnas behov innan den är klar (vilket boken Lean UX av Jeff Gothelf handlar om). Dels tar pengarna ändå alltid slut innan man hunnit utveckla allt man vill, så det är lika bra att från början öva på att leverera något begränsat.

Men för att kunna släppa något innan hela tjänsten är helt klar måste man prioritera vad som ska släppas. Då krävs koll på helheten. Vilka användarbehov är viktigast? Hur hänger olika stories ihop? Vi vill ju släppa något som är tillräckligt komplett för att användarna ska kunna (och vilja) använda tjänsten.

Effektkartan

Grundidén med effektkartan är att åskådliggöra kopplingen mellan en lösning och verksamhetsnytta. Modellen har tre nivåer:
  • Effekt – vilken nytta ska tjänsten göra för verksamheten? Halvdåligt exempel från kattmatsbranschen: ”Fler som köper kattmat hemifrån”.
  • Användning (beteenden och användningsmål) – hur beter sig människor som påverkas av tjänsten, och vilka mål har de? Beteenden och användningsmål ska förstås bygga på vad man vet om användarna – inte bara vad man tror. Prioritering sker också på denna nivå. Vi kan till exempel göra lite user research och komma fram till att vi har en beteendegrupp ”Finsmakaren” som vill uppleva exklusivitet och gärna får detaljer som kattmatens smak och näringsinnehåll. En annan grupp ”Budgetkatten” vill bara betala så lite som möjligt. Vi väljer att prioritera ”Finsmakaren” eftersom vi tror den gruppen tilltalas mer av vår ganska dyra och fina kattmat.
  • Lösning – vad ska utvecklas för att stödja användningen? Lösningar formuleras på en från början hög nivå (till exempel ”tydligt hur näringsinnehåll skiljer sig mellan produkter” eller ”design som upplevs som exklusiv”) och kopplas till de användningsmål de tillgodoser. En fin princip är att lösningarna ska formuleras som egenskaper som går att mäta. Upplevs designen som exklusiv? Det kan vi ju ta reda på genom att fråga användarna. Om den gör det så kommer vi antagligen lyckas locka ”Finsmakaren” att köpa kattmat och – tada! – nytta för kattmatsbutiken som tjänar deg!

Effektkartan kan hjälpa oss att konversera om nytta och prioritera de lösningar som leder till maximal nytta för verksamhet och användare. Att lösningarna är på en hög nivå gör att modellen går snabbt att förklara utan att gå in alltför mycket på detaljer. En bra modell att använda för att beskriva tjänsten för någon oinsatt eller intressenter utanför teamet (till exempel ledningsgruppen).

User story map

Story maps gör det lättare att jobba med User stories i projekt genom att strukturera upp dem istället för att bara lägga dem i en rad (klassisk ”platt” backlog, alltså).

Kartan beskriver vad användaren gör steg-för-steg. Om vi tar en e-handel för kattmat skulle stegen kunna vara ”Hitta kattmat”, ”Köpa”, ”Betala”, ”Få leverans”, ”Mata katt”. Under varje steg finns sedan saker som ska utvecklas (User stories) av olika prioritet.

För att tjänsten ska fungera för användaren måste varje steg fungera, det duger inte att släppa tjänsten utan att ha med steget ”Få leverans” – det skulle användarna aldrig acceptera. Men av de User stories som hör till varje steg är inte alla kritiska. Till exempel behövs SMS-avisering av leveranser inte i en första version av tjänsten. User storyn ”Få SMS-avisering inför leverans” kommer vara lägre prioriterad än t.ex. ”Få kvitto på leverans”. Det här hjälper oss att välja vad som behöver utvecklas för en tidig release av tjänsten som ändå upplevs som komplett.

En Story map ger en helhetsbild av hur tjänsten fungerar utifrån vad användaren gör steg-för-steg. Det gör det lättare att kommunicera då de User stories vi jobbar med i teamet får struktur och kontext på ett sätt som alla kan förstå. Det blir också mer fokus på användningen jämfört med en vanlig ”platt” backlog.

Effektkartor och User story maps i en härlig harmoni

Man kan förstås kombinera de här två modellerna eftersom de är bra på olika saker. Effektkartor är bra för konversationer om nytta och användning, inom teamet eller med intressenter utanför. Story maps är bra för konversationer om detaljer och i vilken ordning saker behöver levereras, inom teamet.

Nina Boljang höll ett bra blixttal om det här på senaste UX Open (2016). Nina pratade bland annat om att prioritering utifrån användares mål är det viktiga med effektkartan, men en Story map underlättar planering av releaser. Väger man in båda perspektiven får man en riktigt vettig total prioritering.

Lästips

Boken User Story Mapping borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar med digitala tjänster.

Handfast guide med exempel på User story map av Steve Rogalsky

Exempel på effektkarta från Huddinge kommun

Bra färsk artikelserie om Effektkartläggning av skaparen Ingrid Domingues:

 

Annonser

Förstå varandra – bli effektivare

Nu i sommartider blir det lite peace love and understanding här, av typen som man kan lära sig om i managementböcker som heter saker som ”How to Become Successful in 4 Simple Steps”.

Vi börjar med ett citat av världens kanske mest citerade människa, Martin Luther King, Jr:

Peo­ple fail to get along because they fear each other, they fear each other because they don’t know each other; they don’t know each other because they have not com­mu­ni­cat­ed with each other.
Det är lätt att hamna i känslan av att någon i ens närhet är ignorant, dum eller ond. Känslan är ibland den reflexmässiga när någon tycker annorlunda, men förstås nästan alltid fel. Därför borde vi jobba mer på att förstå varandra och mindre på att bråka (peace!).

Visa känslor på en oljerigg

Jag lyssnade på en fin historia i podcasten Invisibilia (som är jättebra och handlar om hur människor fungerar). Den handlade om män som jobbade på en oljerigg. Det var en rätt farlig miljö och kulturen var klart macho. Man frågade inte frågor och visade inte känslor, jobbade på. När en arbetare dog i en olycka sörjde kollegorna i 15 minuter, jobbet fick inte stanna upp.

I ett försök att få upp effektiviteten anlitade man en ledarskapskonsult som använde rätt ovanliga metoder, med Shells mått mätt. Hennes mål var att få arbetarna att hantera sina rädslor och börja visa känslor. De fick berätta om sina liv för varandra och göra olika övningar i att visa sig sårbara och erkänna sina misstag och brister. Till exempel fick de i par svara på frågan ”Om du fick förändra en sak med mig – vad skulle det vara?”.

Det här blev en rätt omvälvande upplevelse för oljeriggsarbetarna. Det skapade en helt annat sätt att bete sig och samarbeta på arbetsplatsen. Ökad trygghet, mer kommunikation och känslor. Det gav också resultat. Mängden olyckor gick ner med 84 procent och produktiviteten ökade till rekordnivåer.

Vi är alla en färg (eller flera)

På mitt jobb gjorde vi en DISC-analys för ett tag sedan. Man svarar på en massa frågor och får en färg (röd, gul, grön eller blå) som visar ens jobbpersonlighet. Man fick också träna sig i att identifiera vilka färger andra är och lära sig lite om hur de tänker.

Även om jag kanske inte använder färgtänket så mycket har jag har blivit bättre på att tänka att folk kan ha andra perspektiv och andra mål. Det här är en skill som jag tror vi UX:are är rätt bra på generellt, eftersom vi jobbar med att förstå andra människor. Vi borde bara lära oss att använda den mer på kollegor och andra runt omkring oss.

Förstå hur korkade beslut tas

En grupp som väcker speciellt mycket irritation är de som tar ”korkade” beslut. På konferensen From Business to Buttons i våras pratade Simon Bennett om hur beslutsfattare tänker:

Hur kan vi vara mer som Buddha?

Jag kan rätt lite om buddhism men tänker att en Buddha aldrig blir irriterad på en medmänniska. För att bli mer som Buddha behöver vi förstå varandra genom att kommunicera på ett ärligt och öppet sätt. Berätta vad du är bra på, men erkänn också dina fel och brister. Då blir det blir lättare för andra att förstå ditt perspektiv när ni tycker olika.

Så här kommer det – How to Become Sucessful in 4 Simple Steps:

  1. Inför parterapi i dina agila team
  2. Maila alla kollegor på företaget och berätta varje gång du begår ett misstag
  3. Bjud en kollega på tårta och berätta om din livshistoria varje dag
  4. Gör en DISC-analys och klä dig helt i rött, gult, grönt eller blått

Om stegen känns svåra så kan du börja med att öva dig på att förstå andras perspektiv. Inför ett möte – vilka mål har deltagarna? Och när någon tycker annorlunda – varför tycker hen så?

Trygga grupper presterar bättre

När människor i en grupp vågar visa våra svagheter och brister, känner varandra och kommunicerar så blir vi mer trygga. Och det har visat sig att trygghet är en viktig faktor för att team ska prestera.

Google studerade 180 arbetsgrupper för att förstå vad som fick vissa team att prestera bättre än andra. Deras hypotes var att det handlade om kompetens och att få till den ultimata kombinationen av olika kompetenser. Men man hittade inget sådant samband. Förmågan att prestera hängde snarare ihop med mjuka faktorer, alltså hur teamet samarbetade. Och den allra viktigaste faktorn för att teamet skulle prestera var känslan av trygghet. Alltså om medlemmarna i teamet kunde riskera att ha fel utan att känna sig bortgjorda.

Jag tycker det här visar att vi borde satsa mer på gruppdynamik när vi skapar och jobbar i team. Speciellt om teamet ska jobba under en längre tid och läget är pressat, teamet ”måste” prestera. Det är förresten i de tillfällena vi ofta struntar i saker som kick-offer, fikor och after work. Det finns inte tid.