Varför interaktionsdesigners inte bör koda

Interaktionsdesignerns (eller UX designerns) roll är svår att definiera. I sin allra renaste form kanske det handlar om att designa gränssnittet mellan människa och maskin, hur systemet ska bete sig för att stödja användarens mål på bästa sätt. Gärna också på ett sätt som faktiskt kan implementera, som är tekniskt görbart. Men i många fall är det bredare än så, det handlar om att också ta reda på vilka användarens mål är och testa att designen faktiskt gör jobbet. Eller till och med att se till att designen uppfyller de affärsmål man vill uppnå.

Jag är fullkomligt övertygad om att den här interaktionsdesignern som har koll på både affär, användare, design och teknik blir en superviktig, nästan oumbärlig resurs i ett IT-projekt. I många fall skillnaden mellan ett bra och ett dåligt resultat. I vissa fall skillnaden mellan ett lyckat och ett misslyckat projekt.

Dels saknas ofta användarperspektivet, det behövs någon som kan ta reda på vad användarna behöver men samtidigt balansera användarnas behov mot affärsmål och tekniska aspekter. Det gamla sättet att samla in krav, att fråga verksamheten och användarna vad de vill ha och låta en chef prioritera, funkar helt enkelt inte.

”If I had asked people what they wanted, they would have said faster horses.”

-Henry Ford

Dels behövs det ofta någon som kan hjälpa projektet att kommunicera. Verksamhet, användare och utvecklare har inte sällan kommunikationsproblem. Interaktionsdesignern kan genom sin design och annan visuell kommunikation göra frågeställningarna mer konkreta och göra det lättare att få gemensam förståelse för vad som ska byggas.

Dels behövs det någon som kan se helheten. Verksamheten och användarna är ofta dåliga på teknik. Utvecklare är ofta dåliga på eller ointresserade av verksamheten och användarna. Interaktionsdesignern brygger över det glappet, förstår och kan förmedla förståelse för både verksamhet, användare och teknik.

Det är en väldigt viktig och väldigt bred roll där man ska kunna väldigt mycket. Ändå finns det de projekt och företag som föredrar interaktionsdesigners som också kan programmera.

Jag förstår absolut tanken i t.ex. den här artikeln och håller med om det mesta. Interaktionsdesigners och utvecklare ska absolut samarbeta tätt i tvärfunktionella team, det finns mycket att vinna på det. Vi bör absolut prata samma språk. Och i vissa miljöer (väldigt små projekt) kanske det t.o.m. är en fördel att ha någon som kan göra ”allt”. Men jag tror man skjuter sig själv i foten om man väljer att låta rollen inkludera programmering (och då pratar jag riktig produktionskod, inte mockups).

En interaktionsdesigner som kodar riskerar nämligen att göra avkall på allt det där andra viktiga som de flesta projekt behöver mer av, inte mindre. Alltså kunskap om användare, visuell kommunikation, helhet, design.

Dessutom ska vi redan kunna så mycket. Jesse James Garretts The Elements of User Experience ger en bild av bredden. Om vi även ska vara duktiga på att koda kommer det ta tid och energi från allt det andra. Vi är redan väldigt mycket generalister.

2 thoughts on “Varför interaktionsdesigners inte bör koda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s