Att skissa för hand

I förra veckan besöktes HiQ-kontoret av interaktionsdesignern Mårten Angner som pratade skissteknik (tack Mårten!), vi fick bland annat lära oss rita raka linjer och cirklar. Men kursen handlade också om fördelarna med att skissa för att bli mer effektiv i sin kommunikation.

Delad förståelse

En grupp personer sitter i ett möte och diskuterar ett komplicerat problem. Trots att alla är superkompetenta så lyckas man inte komma överens. Men plötsligt händer något. En av personerna går fram till whiteboarden och börjar rita. Plötsligt inser man att man egentligen inte var oense, det handlade bara om att man hade olika bild av problemet. Många känner nog igen situationen.

En bild gör i många lägen ett bättre jobb än ord eller text för att få en grupp människor att nå samförstånd. En bild säger ibland mer än tusen ord. Om vi som jobbar med att kommunicera komplexa idéer har närmare till skissblocket och pennan blir vi helt enkelt mer effektiva på att kommunicera. Men de riktigt bra effekterna uppstår om vi även kan få andra runt omkring att börja kommunicera visuellt. Det handlar om att skapa en miljö där alla känner att de kan och vill skissa för hand.

Så hur får man folk att börja skissa? Det finns nog flera sätt. Man kan, som Mårten, utbilda och inspirera folk i hur man skissar snyggt och begripligt. Man kan också försöka skapa en miljö där det inte är så viktigt att det ser snyggt ut, det handlar inte om hur utan om att man över huvud taget kommunicerar visuellt.

Fånga visionen

Ett IT-projekt börjar ofta med en idé eller vision om hur nytta kan skapas. Ofta är det någon eller några i ledningen som sitter på visionen, kanske en VD, marknadschef eller teknisk chef. Visionen ligger ofta på en hög nivå som ”vi måste ha ett nytt intranät” eller ”vi behöver en mobilanpassad webb” men det finns alltid också förväntningar och föreställningar om hur slutresultatet kommer bli, även om de inte är artikulerade.

Som interaktionsdesigner vill jag förstås vara den som gör jobbet och konkretiserar visionen till något som ger organisationen affärsnytta. Men det är också viktigt att det jag jobbar fram inte skiljer sig för mycket från beställarens förväntningar. Då kommer det bli svårt att förankra och jag kanske missar att tänka på någon viktig aspekt som gör slutprodukten nyttig. Mitt jobb blir alltså lättare om jag från början förstår förväntningarna.

Jag tror skissworkshops kan vara ett bra sätt att fånga visionen och förväntningarna. Samla ihop de från organisationen som känner starkast för projektet och som fattar besluten, desto bättre ju fler olika perspektiv som finns representerade. Låt alla rita hur de tror att resultatet kommer se ut, visa upp för resten av gruppen och diskutera hur olika skisser skiljer sig från varandra och varför.

Rita wireframes för hand eller digitalt

Som interaktionsdesigner tar man fram wireframes för att kommunicera hur ett gränssnitt ska fungera, se ut och kännas. Efter skisskursen har vi i HiQ:s UX-grupp pratat en del om att rita wireframes för hand kontra i ett digitalt verktyg som Balsamiq, Omnigraffle eller Axure.

Handritade wireframes kan vara lättare att få feedback på eftersom de inte ser lika slipade ut, även om man också kan få digitala wireframes att se handritade ut. Papper och penna är flexibelt, man begränsar sig inte till ett komponentbibliotek, och de uppmuntrar till samarbete, man behöver ju inte ha något visst program installerat på datorn för att kunna bidra till skissen.

Men digitalt producerade wireframes och prototyper har också fördelar. De är lättare att uppdatera, det går ofta t.ex. att ändra på hur sidfoten ser ut på alla sidor. De är lättare att sprida till folk som inte sitter på samma plats. Det är lättare att få en känsla för hur t.ex. en webbplats hänger ihop och fungerar när man kan klicka sig igenom en interaktiv prototyp. Användningstester blir också lättare att utföra och mer realistiska när den som testar faktiskt kan klicka på knapparna, inte bara säga var man skulle klicka.

Vad är bäst då? Självklart beror det på. Det absolut viktigaste att tänka på är syftet med de leverabler man tar fram. Hur ska de användas, för att kommunicera, samarbeta eller testa på användare? Vem är mottagaren? Hur ser arbetsprocessen ut? Kommunikationsvägarna? Vilka andra dokument kommer tas fram? Framför allt: Vad är det minsta möjliga jag kan producera för att nå syftet just nu? Vad blir mest effektivt?

Om man inte funderar på syftet med leverablerna eller hur man mest effektivt når dit, utan bara slentrianmässigt kör på i sitt favoritverktyg, blir det lätt att man lägger för mycket tid på att producera onödiga dokument som ingen kommer läsa. Det gäller så klart oavsett om man ritar skisser för hand eller tar fram avancerade digitala prototyper.

Vidare läsning

The messy art of UX sketching på Smashing mag

Introduction to Design Studio på UX Magazine

Design Studios: The good, the bad and the science på UX Booth

Design Studio and agile UX på UX Magazine

The big think: Breaking the deliverables habit på Samshing mag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s