Super Mario-pedagogik

Har spelat en hel del 8-bits Nintendo lir från 80-talet under helgen. Spel är lite speciella när det kommer till användbarhet eftersom det inte handlar om att underlätta för spelaren att nå sitt mål (slutbossen) snabbt utan snarare att dra ut på det och ge en kul upplevelse på vägen. Men man lyckades ibland förklara interaktionsmodellen, spelmekaniken, på ett bra sätt. T.ex. var man nästan alltid konsekvent med knapparna. Hoppa på A, skjuta på B. Förutom i det förhatliga spelet Dragons Lair, ett av världens svåraste spel, där det var tvärtom.

I Super Mario Brothers fanns det ingen handledning. De första sekunderna av spelet var designade för att lära spelaren mekaniken, vilket finns beskrivet i mer detalj här. Att man kunde hoppa på fiender för att döda dem, att man kunde förstöra saker genom att hoppa under dem och att det var positivt att fånga svampar, spelet tvingar spelaren att lära sig grundprinciperna direkt. Och det behövdes eftersom Marios spelmekanik skiljde sig från andra spel på den tiden.

Är interaktionsmodellen ny bör den förklaras direkt, helst utan beskrivande filmer eller guider, det gäller nog det mesta. Apple gör just det på ett snyggt sätt i iPhone. Ge en iPhone till någon som aldrig använt en tidigare. Det första personen måste göra är att låsa upp skärmen, vilket man gör genom att trycka och dra fingret från vänster till höger. Hur man gör beskrivs med en pil och texten ”slide to unlock”. Att det är just en horisontell ”swipe” är smart eftersom man använder samma rörelse för att navigera mellan ”skärmar” när man väl låst upp, man beskriver en central del av interaktionsmodellen.

One thought on “Super Mario-pedagogik

  1. Donal Freeney april 8, 2011 / 14:42

    Hej!
    Vad coolt att det finns någon som kommer ihåg Dragons Lair! Jag jobbade på den – för många år sedan, men inte på programmerings sidan. Jag var en färg-sättare och målare hos Don Bluth Studios i Dublin i Irland under 80/90 talet. Det var så konstigt för vi jobbade på alla konstverken, men själv arkadspelet fanns inte i dåtids Irland, och ingen hade dator hemma. Så det var nästen tio år efter jag jobbade på det att jag först såg själv spelet! Det är inte så ofta man höra om det nu!
    Donal Freeney – Västerås

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s